En karriär i basketens värld

Martina Stålvant har haft en lång och framgångsrik karriär inom basketen. Hon började spela i Alvik Basket och har representerat klubbar som 08 Stockholm, Gran Canaria i Spanien, Brno i Tjeckien, Northland Basket i Luleå, Ruzomberok i Slovakien, Luleå Basket, Umeå Basket, och avslutade sin karriär i Alvik Basket. Under sina 20 år som spelare, varav 15 på professionell nivå, har hon vunnit fyra SM-guld, blivit utsedd till finals MVP och årets försvarare.

Förberedelser inför att sluta

Martina berättar att beslutet att sluta kom smygande, i takt med att kroppen började säga ifrån. Smärta och mental utmattning blev till slut för mycket.

“Det var något som sakta men säkert kröp sig på, i takt med att kroppen började göra ont. Exempelvis när det gjorde ont att gå ur sängen på morgonen eller att jag inte längre vågade åka utomlands på grund av fysiska smärtor och den mentala påfrestningen kring det,” säger hon.

För att underlätta övergången började hon studera beteendevetenskap vid universitetet 2020. Hon började även jobba deltid och coachade ett basketlag. Detta hjälpte henne att gradvis anpassa sig till en ny vardag.

Mental förberedelse inför slutet

Martina förberedde sig mentalt genom att tänka på allt hon ville utforska och göra när karriären var över. Hon insåg dock att det är svårt att förbereda sig fullt ut för ett sådant beslut.

“Jag trodde att jag hade förberett mig mentalt, men det går nog inte att göra fullt ut. Jag sade till mig själv ‘vid 30 räcker det’, inte mer än så. Egentligen hade det inget att göra med den specifika åldern. Jag hade svårt att stänga dörren till basket trots att jag ville och kanske borde ha slutat tidigare, relaterat till hur kroppen mådde,” berättar hon.

Livet efter elitidrotten

Efter att ha slutat med elitidrotten har Martina stött på flera utmaningar, som att hitta ny motivation och syfte i vardagen. Att börja om från början har varit svårt, särskilt med de höga krav hon ställer på sig själv.

“Det är svårt att börja om från början helt enkelt. Jag har fastnat och överanalyserat frågan kring vem jag är utan basket. Det har varit en ögonöppnare att inse att man är sin prestation när man är aktiv” 

Hon fortsätter: “Humöret och sinnestillståndet har gått upp och ned; ena dagen känner man sig som en looser som konstant ‘ligger efter’ och inte vet hur vardagslivet fungerar, andra dagar mår man bra och har med sig sitt självförtroende man fått från basketen. Jag inser att jag är mycket mer än basket och att basket är det jag har gjort inte vem jag är.”

Trots dessa utmaningar har hon fortsatt att arbeta hårt och använda de egenskaper hon utvecklat som elitidrottare, som arbetsmoral och disciplin, i sitt nya liv.

Fortsatt involvering i idrottsvärlden

Efter att ha slutat spelade Martina en tid som coach och engagerade sig i basketförbundet för att hålla kontakten med sporten. Men till slut blev allting som hade med basket att göra ångestladdat, och hon kände att hon behövde ta avstånd.

“Att gå på en match gjorde nästan ont i hjärtat på grund av saknad. Jag älskar basket, så för mig är det bara en tidsfråga tills jag engagerar mig på något sätt framöver” säger Martina.

Nya mål och ambitioner

Martina har kastat sig in i studier och arbetslivet med samma ambition och disciplin som hon hade inom basketen. Hon jobbar heltid och fortsätter att utbilda sig kontinuerligt. Hennes mål är att inte vara en “prestationsprinsessa” som ständigt strävar efter perfektion, utan att acceptera att hon duger precis som hon är.

Socialt liv och identitet

Efter att ha slutat med basketen har Martina mer tid att umgås med familj och vänner. Hon saknar dock den speciella gemenskapen som finns inom ett lag.

“Jag saknar konceptet laganda väldigt mycket. Omklädningsrummet, resorna och allt man gör tillsammans med sina lagkamrater. Det finns ett speciellt band som är svårt att beskriva för människor utanför basketen” säger hon.

Mentala hälsan

Martina har blivit mer medveten om sin mentala hälsa efter att hon slutade med elitidrotten. Hon upplevde en sorgbearbetning när hon avslutade sin karriär, vilket ledde till att hon kastade sig in i studier och arbete. Denna övergång resulterade i prestationsångest. För att hantera detta har hon lärt sig att vara snäll mot sig själv och använda affirmationer som verktyg. Hon har också börjat gå i terapi för att få ytterligare stöd i sin nya livssituation. “Det är en ständig process att lära sig vara snäll mot sig själv och acceptera att det är okej att inte alltid prestera på topp” säger Martina.

Personliga reflektioner

Martina ser tillbaka på sin karriär med blandade känslor av både glädje och sorg. Det är svårt för henne att tänka på den och hon berättar sällan om den för nya människor hon möter.

“Jag liknar basketen med en destruktiv relation som man till slut måste klippa helt med för att kunna gå vidare. Det kan nog ta ett tag innan jag kan titta tillbaka och enbart vara glad över hur allting utspelade sig. Jag är tacksam över att ha träffat och samarbetat med så många olika typer av människor, spenderat mycket tid utomlands och upplevt olika kulturer. Det jag värdesätter mest från karriären är inte prestationer eller meriter, det är snarare mina relationer som skapats, vilket jag kommer bära med mig resten av livet,” säger Martina.

Hon är mest stolt över att hon tog sig igenom många utmaningar utan att ge upp om sina drömmar. Om hon skulle gjort något annorlunda, skulle det vara att lyssna mer på sin kropp och se till att återhämta sig bättre. Hon skulle även ha sagt ifrån mer i situationer som inte var okej och lyssnat mer till vad hon själv ville och behövde, snarare än att försöka vara andra till lags.

Lärdomarna från elitidrottstiden, som arbetsmoral, disciplin och förmågan att samarbeta, använder Martina i sitt liv idag. Hon betonar också vikten av att aldrig sluta tro på sig själv och att aldrig ge upp sina drömmar. Envisheten från basketen har hon med sig; misslyckas man är det bara att fortsätta.

Råd till andra idrottare

Martina uppmanar andra idrottare som funderar på att sluta att tänka på vad de gillar och är intresserade av, och att planera för framtiden. Att prata med någon om sina känslor och tankar är också viktigt.

“Mitt råd är att tänka på vad man gillar och är intresserad av, som man kanske har behövt åsidosätta på grund av basketen. Lägg upp en tidsplan för vad du vill göra när du är klar, i syfte att skapa en slags trygghet i den nya tillvaron efteråt. Prata med någon, det kan vara en psykolog, terapeut, livscoach eller en närstående, bara man bearbetar vad som är på väg att hända” avslutar hon.