Pelle Ericstam har varit en centralfigur inom svensk basket sedan 1950-talet. Genom åren har han sett sporten utvecklas och har själv bidragit på många sätt, från att starta klubbar till att leda landslag. I denna intervju delar han med sig av sina erfarenheter och insikter från en lång och framgångsrik karriär. Läs vidare för att upptäcka hans resa och passion för basket.

1956 bildade IFK Borås en basketsektion under ledning av brandkapten Gunnar Larsson. Träningarna hölls i brandkårens gymnastiksal, där även IFK:s friidrottare tränade. “Jag var främst höjdhoppare men blev snabbt rekryterad till basketen på grund av min längd.” berättar Pelle Ericstam. Veckan därpå debuterade han som center och lyckades väl, även om han snart fick lära sig om 3-sekundersregeln, vilket gjorde det lite svårare. På den tiden användes zonförsvar i försvaret.

Passionen för basket utvecklades gradvis. “Det fanns ett stort intresse för basket på Borås Läroverk, där jag gick i realskolan, samt i Borås och Göteborg.” minns han. Efter att ha sett KFUM Söders uppvisning med bröderna Widén i Borås Läroverks gymnastiksal, var han definitivt fast och hade fått nya idoler.

Att starta nya klubbar

Den första klubben Pelle var med och bildade var IFK Borås dambasketbollsektion på tidigt 60-tal, med enbart tjejer i styrelsen. Syftet var att ta eget ansvar och beslut, samt att hantera ekonomin. “Flickorna var duktiga på att sälja amerikanska lotterier och hade en vision om en utlandsresa” berättar han. De åkte till Stockholm för matchutbyte med BK Ruter och vann 3 av 4 matcher. Kamratskapet var starkt och flera av dem träffas fortfarande regelbundet varje sommar.

När han 1968 blev idrottslärare, såg han till att skolan hade en aktiv skolidrottsförening. 1970, när han kom till Vellinge Kommun, väckte han intresset för basket och ideellt ledarskap. Detta ledde till bildandet av Frucules (Vellinge) och Octupus (Skanör) 1973. Tyvärr finns dessa klubbar inte kvar idag. Näsets Basket, som han var mest aktiv i efter dess bildande 1978, började som BK Hookers men bytte namn efter att ha skapat ungdomsverksamhet.

En karriär inom idrott och ledarskap

I tonåren var Pelle inriktad på att bli fotograf eller tandläkare, men genom tränaruppdrag och ledarutbildning insåg han att han ville arbeta inom idrotten. “Efter militärtjänsten sökte jag till GCI men kom inte in, så jag studerade vid Stockholms Universitet och blev KFUM Blackebergare under Åke Nilssons ledning” säger han. Han tog hand om Blackebergs damlag och engagerades i SBBF:s verksamhet.

När han 1966 sökte in på GIH, hjälpte hans universitetsstudier och ledarskapspoäng honom att komma in. “Ett yrkesval jag aldrig ångrat,” säger han. Han var mycket engagerad i SBBF:s verksamhet under sin GIH-tid och blev coach för damlandslaget efter examen. “Jag arbetade för att damerna skulle få samma chanser som herrarna” berättar han.

Internationella uppdrag och deras påverkan

Mina FN-uppdrag på 80-talet gav mig en annan syn på mycket jag tidigare uppfattat genom media. “Att vara på plats och uppleva händelser med egna ögon gav en mer korrekt bild” säger han. Han lärde sig mycket om olika länder, nationaliteter och sig själv. Detta har påverkat hans ledarskap och hans uppfattning om idrottens fredsskapande funktion.

Hans internationella engagemang inom idrotten har ökat sedan 90-talet, troligen som en följd av hans år som FN-observatör. “Jag trivs med att möta människor över gränserna och vill fortsätta med det” avslutar han.

Att bevara basketens historia

Pelle har alltid haft ett starkt intresse för basketens historia och arbetar aktivt med att bevara den. “Tage Danielssons och Henrik Tikkanen har grovt formulerat det så här: ‘Om man inte ser bakåt, och inte ser framåt, då får man se upp'” säger Pelle. Han menar att det ligger mycket sanning i detta och att det är viktigt att bevara svensk baskethistoria för att kunna minnas och hylla alla de eldsjälar som verkat inom sporten under 75 år. “Det är faktiskt 75 år sedan vi blev en sektion inom Svenska Handbollsförbundet 1949” tillägger han.

“Jag har alltid varit en historienörd,” erkänner Pelle. Hans anteckningsböcker, tidningsklipp, fotoalbum och fyllda flyttlådor med idrottspärmar och litteratur vittnar om detta. Genom att bevara tidigare dokumentation och artiklar tror han att det kan vara till gagn både nu och i framtiden. “Mina 70 år inom svensk basketboll har lärt mig, att ibland uppfinner vi hjulet igen” säger han med ett leende. Ett konkret resultat av hans ambition att bevara basketens historia är hemsidan www.baskethistoria.se, som han tackar Borås Idrottshistoriska Sällskap och särskilt Lennart Odéen för.

Gemenskapen i Moose Nation

Moose Nation har blivit en viktig del av Pelles basketresa de senaste åren. Sedan 2013 har han följt Sveriges seniorlandslag i EM- och VM-kval, både hemma och borta. “Gemenskapen och att på plats supporta har varit drivkraften, men också att få uppleva nya platser och miljöer” berättar han. Att resa och stötta landslaget har gett honom många minnesvärda upplevelser och en stark känsla av samhörighet med andra supportrar.

När Moose Nation bildades för tio år sedan var Pelle snabb att söka medlemskap. “De första 100 medlemmarna fick en medlemströja med medlemsnummer på ryggen. Jag blev medlem nr 23” säger han stolt. Han tror att en synlig och ljudlig supportergrupp på bortaplan är viktig, särskilt under EM-kvalet för damer inför EM 2019. “Jag är tacksam att som basketpensionär ha möjligheten att följa med på dessa resor” tillägger han. Han uppskattar också att SVT numera ofta sänder matcherna, vilket gör det möjligt för fler att följa landslaget.

Basketens utveckling genom åren

Basketen har förändrats mycket sedan Pelle först började spela. “Tidsbegränsningar som fått upp tempot i matcherna, 3-poängslinjens införande och att domaren inte längre måste ‘välsigna’ bollen på bakre planhalvan är bra förändringar,” säger han. Han minns med ett leende de diskussioner och tolkningar som bakåtspelsregelns införande föranledde. “Bakåtspelsregelns införande var ju knepigt i början och föranledde många diskussioner och tolkningar inledningsvis,” minns han.

“Spelet idag är snabbare och mer tekniskt. Roligare att titta på jämfört med ‘förr i tiden’,” säger Pelle. Han tror att om 3-poängsregeln hade funnits på 60-talet hade IFK Borås damlag inte bara blivit JSM-mästare utan också topplacerade i dåtidens division 1. “Vi hade skarpa skyttar i hörnorna!” tillägger han med ett skratt.

Minnesvärda idrottsprojekt

Pelle har varit engagerad i många idrottsprojekt genom åren, men ett av de mest minnesvärda för honom personligen är RF:s Lettlandsprojekt 1993-98, där han var lokal projektledare. “Så här 30 år senare, är nog detta det projekt som betytt mest för mig,” säger han. Projektet gav honom möjlighet att använda sina erfarenheter som idrottsledare, idrottslärare, föreläsare och basketadministratör, samt sina internationella erfarenheter från FN-tjänst.

“Att Lettland blev fritt 1991 och att jag är gift med en ‘båtflykting’ från Lettland, samt att det var just baltiska flyktingar som på slutet av 40-talet bidrog till svensk baskets upptakt, är nog också något som är avgörande i min slutsats. Det var dags ‘att betala tillbaka’ och jag tror att projektet gjorde skillnad” avslutar Pelle. Han minns också med stolthet sitt arbete med RF:s “Elitidrott/Utbildning” i Malmö 1972-74 och projektledarskapet för “16. Europeiska Mini Basket Jamboree 2002” i Sunderbyn.

Utmaningar för svensk basket idag

Han ser både möjligheter och utmaningar för svensk basket idag. “Mycket tyder på att svensk basketboll är på uppsving, och det är bara att hoppas att vi klarar av att möta det ökade intresset och behovet” säger han. Men betonar vikten av att skapa de resurser som behövs, både organisatoriskt, ekonomiskt och ledarmässigt, för att kunna hantera det växande intresset för sporten. Han ser en ljus framtid för svensk basket, men påpekar att det kräver hårt arbete och engagemang från alla inblandade.

Framtiden för svensk basket

När det gäller framtiden för svensk basket, tror Pelle att ledarförsörjning och lokaltillväxt blir avgörande faktorer. “Jag tror mycket på ungdomen som resurs. Ger man dem ansvar och stöttning i form av utbildning och mentorskap, tror jag att de kommer att ta det ansvaret” säger han. Understryker också vikten av att föräldrar inser sin roll i att stötta och uppmuntra coacher, domare och andra ledare inom verksamheten. “Jag är inte säker på att man alltid är klar över eller överens om denna roll” tillägger han.

När det gäller hans egen roll i framtiden, hoppas Pelle kunna fortsätta lyfta fram goda förebilder och eldsjälar inom basketen. “Att på plats uppmuntra med en klapp på axeln kan räcka långt” säger han.

Bästa basketminnet i modern tid

Det finns många minnesvärda basketupplevelser, men hans största upplevelse i modern tid är utan tvekan Women’s EuroBasket 2019. “Inledningsvis i Riga, där Sverige inför gulklädda läktare tog sig till finalrundan i Belgrad. Ofint nog genom att eliminera värdlandet Lettland” minns han. Hela vistelsen i Riga var en upplevelse, och på Moose Nations träffplats “Kiwi bar” minglade fansen med laget och framförde en “Moose-dans” inför avgörandet. “Det blev en segerdans!” säger Pelle med ett leende.

I Belgrad förlorade Sverige kvartsfinalen mot Serbien, men besegrade Ryssland med 57-52 i matchen om femteplatsen. “Detta med stöd av åtskilliga nedresta fans” tillägger han. Därmed säkrade Sverige en OS-kvalplats till säsongen därpå, och Pelle kunde återvända hem efter 13 dagar “on tour”.

En basketidol

Pelle har haft många förebilder inom basketen, men en person som har betytt mycket för honom är L. Åke Nilsson, grundaren av Svenska Basketbollförbundet. “Jag mötte Åke första gången 1957 på Bosön och därefter vid flera tillfällen, vilket resulterade i att jag kom till KFUM Blackeberg åtta år senare” berättar Pelle.

Efter att ha lämnat Stockholm höll de kontakten genom åren, och den blev tätare med tiden. “Vi diskuterade Borås Basket, serietabellerna med utgångspunkt från text-TV, svensk baskethistoria samt många gemensamma minnen” säger han. Pelle träffade Åke en sista gång i februari 2020, inte anande att Åke några veckor senare skulle drabbas av covid-19. “Jag tänker ofta på Åke med saknad, men samtidigt med tacksamhet!” avslutar Pelle.