De fem gyllene principerna
Eftersom basket är en komplex sport – det går snabbt och finns många variationer på vad en spelare ställs inför i en match – behöver spelarna träna på ett sätt som förbereder dem för de utmaningarna. Vår rekommendation är därför att spelaren utvecklar beslutsfattande och basketspecifika färdigheter integrerat. Ett bra sätt är att följa de fem gyllene principerna i samband med att du planerar respektive träning.
Många och varierade repetitioner
För att bli bra på något behövs massor av repetitioner, men eftersom matchsituationer aldrig är exakt likadana (delvis bortsett från straffkast), behöver repetitionerna varieras för att förbereda spelaren maximalt. Vi vill ha stor variation i träningen för att förbättra spelarnas anpassningsförmåga – repetition med variation.
Exempel: Börja 1–1-matchen från olika startpunkter varje gång.
Många beslut
För att utveckla den kognitiva förmågan, d v s kunna tolka en spelsituation blixtsnabbt för att ta ett bra beslut i rätt ögonblick, behöver spelaren ställas inför samma beslut på träning som de ställs inför på match.
En ung och oerfaren spelares hjärna klarar oftast bara av att hantera några få beslut, men i takt med biologisk mognad och erfarenhet av basket, kan man öka antalet beslut en spelare utmanas att hantera i en övning och under en träning.
Exempel: Att ha med både en försvarare och en anfallare i en övning ger tillfälle för beslutsfattande. Då tränas både beslutsfattandet kring hur det är lämpligt att t ex passa för att bollen ska gå fram, och i vilket läge det är lämpligt att passa.
Matchlikt
Om innehållet på träning påminner om matchsituationer, då blir du bra på att spela match. Se till att variera spelformatet på träning; 1-1, 2-1, 3-3, 4-3, 5-5 osv. Olika typer av övningar som innehåller både anfallare och försvarare är också utvecklande. Många klassiska övningar kan göras mer matchlika genom att lägga till en försvarare, eller anfallare. Det handlar inte om att vi bara ska spela match på träningarna utan mer att informationen som spelaren får av övningsdesignen bör vara representativt av spelet eller aspekterna av spelet.
Tänk på att matchlikt ska vara representativt för åldern och sammanhanget, d v s för en 10-åring är matchlikt distriktets U11-serie, för europeiska proffsspelare är det EuroLeague som gäller.
Exempel: Övningar som skapar samma sorts 2-1-moment som ofta uppstår i snabba uppspel på matcherna.
Låt spelarna reflektera
Att ge spelaren det rätta svaret kan ge en snabb och ytlig effekt, men att låta spelaren reflektera och komma fram till svaret själv, ger en djupgående och långvarig effekt. ”Vad lade du märke till?” ”Hur såg det ut?” ”Vad funkade bra?”. Exempel: Ställ frågor till spelare efter utförande; Varför lyckades/misslyckades du förra gången? Vill du göra något annorlunda nästa gång?
Självfallet finns det tillfällen då spelaren kan behöva en tydlig instruktion/informativ feedback från dig som tränare. Speciellt när din instruktion/informativa feedback kan leda till en omedelbar ökad känsla av kompetens.
Effektivt utförande
Det viktigaste är att exempelvis passen är effektiv, d v s går fram, inte vilken passningsvariant som användes (enhands- tvåhands-, studspass o s v) eller hur passningen såg ut. Effektiva passningar har ofta likheter, t ex att de utförs i balans och att handleden styr bollens riktning och fart, men kommer i övrigt att se lite olika ut för olika personer beroende på individuella skillnader i anatomin.
Dessutom förändras anatomin ända tills en person är fullvuxen. Det är därför ineffektivt att lägga för mycket tid på att förfina ett tekniskt utförande så länge spelaren växer. Fokus bör av den anledningen istället ligga på att spelarna lär sig att utföra de basketspecifika färdigheterna med olika grader av motstånd, press, vinklar och fart.
Vi vill ha fokus på effekten eller resultatet (vad) i motsats till hur aktionen/rörelsen utfördes.