Mattias Sahlström är en av Sveriges mest framgångsrika basketspelare. Hans karriär spänner över tre decennier, med spel i landslaget, college på Oklahoma State och professionellt i både Europa och Sverige. År 2006, vid 38 års ålder, beslutade Mattias att lägga skorna på hyllan och istället satsa på en civil karriär. I denna artikel delar han med sig av sina erfarenheter och reflektioner kring övergången från elitidrottare till yrkeslivet.

Tankar om att sluta

Att avsluta en framgångsrik idrottskarriär är sällan ett enkelt beslut. För Mattias började tankarna på ett liv efter basketen att gro redan fem år innan han slutade. “En anledning till att jag fortsatte så länge var att jag inte visste vad jag skulle göra annars, och basket var det roligaste jag kunde tänka mig.” Men med åren blev det tydligt att fysiken inte längre kunde möta de krav som elitnivån ställde. “Jag var inte längre lika bra och borde med facit i hand ha slutat tidigare.”

Beslutet att avsluta karriären påverkades också av familjen. “Det var dags för resten av familjen att inte ständigt vara i skuggan av den gigantiska egotripp en elitsatsning innebär.” Trots att han inte hade några formella mentorer eller rådgivare, umgicks han länge med tanken på vad han skulle göra efter karriären, vilket i sig var en form av förberedelse.

Utmaningar efter karriären

Övergången från ett liv som elitidrottare till ett vanligt yrkesliv kom med sina egna utmaningar. De första fem åren efter avslutet var särskilt prövande för Mattias. En av de största utmaningarna var att omdefiniera sin identitet. “Vem är jag om jag inte är basketspelare?” var en fråga han ofta ställde sig själv. Att vänja sig vid en vardag utan den dagliga adrenalinkicken från matcher och träningar var en annan stor utmaning. “Vem applåderar när jag kommer till jobbet?” frågar han retoriskt och pekar på den saknade bekräftelsen som tidigare kom naturligt.

Den praktiska aspekten av att försörja sig utanför idrotten var också en stor omställning. Mattias insåg att han behövde hitta en ny karriärväg som kunde ge både försörjning och en ny mening i livet. Trots dessa utmaningar lyckades han anpassa sig och bygga en ny karriär inom rekryteringsbranschen.

Övergången till arbetslivet

Efter att ha lagt basketen bakom sig 2006, började Mattias sin nya karriär inom Manpower Group 2007. “Sedan 2013 har jag arbetat som chef inom samma koncern.” Att vänja sig vid en ny identitet och hitta en ny källa till adrenalinkickar var några av de största utmaningarna. “Det tog mycket längre tid att sluta vara basketspelare än jag trodde.”

Identiteten som elitidrottare var djupt rotad och att anpassa sig till en ny roll i arbetslivet tog tid. Mattias nämner att han saknade den omedelbara bekräftelsen och applåderna som kom med att vara en framstående idrottsman. Att hitta nya mål och ambitioner blev därför en viktig del av hans resa. “När jag började som rekryteringskonsult var målet att vinna alla säljtävlingar och bli bäst i Sverige inom koncernen.” Dessa mål utvecklades och förändrades med tiden, vilket hjälpte honom att fortsätta drivas framåt.

Lärdomar från idrottskarriären

De lärdomar Mattias har dragit från sin tid som elitidrottare har varit ovärderliga i arbetslivet. “Jag hade enorm nytta av min inställning när jag påbörjade yrkeslivet, drivet att vara bäst, att tävla och göra mitt bästa.” Erfarenheten av att ständigt bli bedömd och mätt har gjort honom mer avslappnad i yrkeslivet och mindre rädd för att misslyckas. “Jag har en mer avslappnad inställning till uppföljning, bedömning och feedback än många kollegor.”

Han har också lärt sig att hantera misslyckanden på ett konstruktivt sätt. “Det faktum att jag misslyckats otroligt många gånger och fått höra det tydligt, inte minst från diverse coacher, gör att rädslan att misslyckas förmodligen är mindre hos mig än hos många andra.” Att ha upplevt både bra och dåliga ledarskapsstilar har också varit en fördel. “Jag har upplevt ett enormt antal riktigt usla ledare vilket varit en enorm fördel i arbetslivet—ingen kan få mig stressad, upprörd eller ledsen.” Dessa erfarenheter har gett honom en robust mentalitet och en förmåga att hantera olika typer av ledare och situationer i yrkeslivet.

Livet efter karriären

Socialt sett har Mattias haft förmånen att ha en stark familjegrund både under och efter sin karriär. “Mitt sociala liv har inte förändrats så mycket som man kan tro.” Nya vänner och sammanhang utanför idrotten har tillkommit, men han har också behållit nära kontakt med många från sin aktiva tid.

Involveringen i idrottsvärlden har fortsatt på olika sätt. “I några år höll jag egna sommarläger för unga basketspelare, hade styrelseuppdrag och spelade i division 3. Framförallt är jag medlem i We Were Ballers “

We Were Ballers, är ett gäng gamla landslagskompisar, (legender som Dennis Aulander, Jonas Larsson, Jonas Fredrikson, Martin Ringström, Henrik Evers, Pekka Johansson, Mike Palm, Martin Borg och Mats Levin) som spelat i Göteborgs Basketfestival senaste åren.

Personliga reflektioner och råd

När Mattias ser tillbaka på sin idrottskarriär gör han det med glädje och viss stolthet. “I den mån jag lyckats vara en god lagkamrat och påverkat andras liv positivt, så är jag mycket stolt över det.” Han ångrar inte mycket men reflekterar över att han kanske borde ha lyssnat mer på sin kropp för att undvika skador.

Mental hälsa och avslut

Inför sin sista säsong visste Mattias att det skulle bli hans sista år, vilket hjälpte honom att förbereda sig mentalt. “Jag var tydlig i alla sammanhang att detta var mitt sista år.” Trots detta var känslor av sorg, saknad och tomhet oundvikliga. Han minns inte exakt hur han hanterade dessa känslor, men tror att förnekelse spelade en roll. “Minns inte riktigt, men förmodligen med förnekelse och genom att strutsa huvudet i sanden.”

Stödet från familjen, särskilt hans hustru, har varit ovärderligt. “Min hustru fick chansen att få ett eget liv där inte allt hela tiden kretsade kring mig.” Efter att han slutade med elitidrottandet, tog hennes karriär fart och den fortsätter att flyga.

Mattias har inte upplevt några perioder av depression eller ångest efter att ha slutat, vilket han känner sig lyckligt lottad över. Han tränar regelbundet för att hålla sig i form och upprätthålla sin mentala hälsa. “Jakt har gett mig samma adrenalinkick och fokus som under idrotten.”

Råd till andra idrottare

Till andra idrottare som funderar på att sluta har Mattias några kloka råd. “Gör det inte—håll dig ung, frisk och motiverad för evigt. Om det mot all förmodan inte fungerar, prata med sponsorer och ledare runt omkring dig för att få tips på framtida karriärer.” Att prata med sponsorer och ledare för att få tips på framtida karriärer kan vara en god idé. Han poängterar också vikten av att ställa in sig på att behöva arbeta för sitt uppehälle efter idrottskarriären.

“Jag hade förmånen att leva på min idrott under alla år som aktiv, vilket givetvis är mycket få förunnat. Det finns en fördel i att ha arbetat under karriären då klivet till efteridrott blir lättare även om idrotten blir lidande av detta.” Att börja fundera på framtiden i tid, redan när man har många år kvar av karriären, kan göra övergången lättare. “Kanske finns det studier som kan locka, eller att halvtidsarbete eller annat.”

Mattias lyfter också fram att de flesta idrottare kommer att behöva arbeta för sitt fortsatta uppehälle efter karriären, så det är lika bra att ställa in sig på det redan under pågående idrottande. Han ser även ett möjligt värde i att idrottsklubbar och förbund erbjuder stöd och resurser för att hjälpa idrottare med denna övergång. “Kanske borde det finnas en organisation för detta i alla elitklubbar och förbund om det inte redan finns?”